fredag 12 juli 2019

Villahäng

Jag skippade gårdagens träning så idag när Theo tog sin första vila var det bara att masa sig iväg de ca 10 metrarna till hemma-gymmet. Det var marklyft på schemat och idag var toppseten på 5x3 85kg. Även det här passet kändes riktigt bra och nu är det bara en vecka kvar av diastasis/ styrkelyftsprogrammet. Jag har redan börjat fundera över hur jag ska gå vidare i träningen efter nästa vecka, men mer om det då. 

När jag gymmat klart ringde Matilda och frågade om vi ville komma och leva lite villaliv. Det tackade vi ju inte nej till. Så när Theo vaknade från vilan åkte vi iväg mot Måon och spenderade flera timmar där. Theo stortrivdes och det är nästan så att jag ångrar att vi inte redan i år skaffade en sandlåda åt honom. 




tisdag 9 juli 2019

Weekend


I fredags åkte pappa i huset ner till södra Finland för att tävla. Jag och lillkillen hade först tänkt åka med, men vi bestämde oss redan för någon vecka sedan att vi ändå stannar hemma. Vilket ju ändå var rätt tur eftersom att vi nu har tandsprickning på G.. Så att sitta länge i en bil och sen vara kring folk hela tiden skulle bli lite jobbigt när dessa gnällperioder kommer. 
Istället umgicks vi med Tina vid tullmagasinet och njöt av toast och det soliga (men lite blåsiga) vädret. 

I lördags hade vi en typisk hemmadag jag och lillen tills Matilda och Staffan kom och hälsade på oss från Norge. Lite senare kom även Conny hem.

I söndags var vi på lunch till mammas och pappas där hela familjen, fastrar och farbror med familjer var. Mycket trevligt!

lördag 6 juli 2019

4 av 6 veckor avklarade

Nu är fjärde veckan av träningsprogrammet som Coach Jonna gjort till mig avklarat. 
Träningen känns riktigt bra just nu faktiskt. Jag och kroppen blir mer och mer ett team för varje pass som går, vilket känns helt fantastiskt. Träningen är anpassad just för mig så i mitt program hittar man baslyften, lite assistansövningar och magträning. 

Angående magen så tror jag inte att delningen tagit ihop så mycket mer (men vem vet) men däremot så känner jag att den blivit starkare. Det är ju trots allt djupet som är det viktiga och där kan det nog ha hänt lite framsteg, så känns det i alla fall




torsdag 4 juli 2019

8 månader

Vår Theo är ju numera hela 8 månader.

Man får höra från alla håll "njut, tiden går så fort". Men aldrig i min vildaste fantasi hade jag trott att tiden skulle rusa iväg såhär när man fått barn. Snart är han ju inte någon liten bebis längre... Åhh mitt mammahjärta. Så stolt man är när han växer och lär sig nya saker, samtidigt som man får lite lätt ångest över att han växer så fort. 



- Han börjar förstå mer och mer. 
Frågar man var Nelly är så tittar han mot henne. Frågar man var pappa är så tittar han mot honom, osv..

- Krypa
Han tog sina första "kryp-steg" för lite mer en 1 månad sedan. Han kröp i någon dag men tog sen en paus eftersom att han märkte att det går så mycket snabbare att åla sig fram. Men nu har han börjat krypa mer och mer igen och har börjat få upp farten med det också. 

- Sitta
Theo har aldrig velat sitta stilla på golvet. Han har suttit korta stunder, men har tyckt att det har varit så tråkigt så när han suttit en halv sekund har han ålat iväg mot nästa äventyr. Nu har han visat ett par gånger att han har lärt sig att sitta stadigt (t.ex när vi läser en bok) men det är inget han sysslar med förutom om han inte blir underhållen.

- Stå
Han drar sig upp för att ställa sig upp mot allt han hittar och helst vill han stå hela tiden. 
Först var balansen väldigt dålig och man fick vakta honom varje sekund. Nu har balansen blivit betydligt bättre och han står mer stadigt, men behöver fortfarande vaktas hela tiden för att inte falla stup i kvarten. Några fall om dagen är dock inte alls ovanligt... 

- Gå
På stappliga ben gillar han när man håller honom i händerna så att han får gå. Han är nog för ostadig för att börja använda gåvagn men det blir nästa inköp åt honom. 

- Hälsar
När vi träffar folk (ingen skillnad om det är personer han känner eller om det är helt okända människor) så ska han hälsa. Han sträcker fram sin hand mot dem och väntar på att personen ska ge honom en hälsning tillbaka. Beroende på hälsningen har får tillbaka så visar han om han vill i personens famn. 

- Humöret
Alla charmeras över hans goda humör. Och jag kan ju inte göra annat än att hålla med. Han är så otroligt charmig och han förgyller alla våra dagar. 
Meeeeen, när det inte går som han har tänkt sig eller om man stoppar honom från något han vill göra så har han börjar protestera i skrik. Så den egna viljan har börjat komma fram mer och ibland har han väldiga humörsvängningar. 

- Separation
Han har kommit in i "separationsfasen". Vissa dagar märker man det inte medans andra dagar så kan jag knappt gå till ett annat rum innan han börjar sakna mig. 


Well, hello again

Vet inte hur jag ska börja. Ska jag bara låtsas som ingenting eller börja förklara varför jag tillfälligt stängt av min blogg?
Ingen har alltså kunnat besöka min blogg den senaste tiden, vilken ni som försökt klicka er in här har märkt. Orsaker är den att jag helt enkelt varit osäker på om jag vill fortsätta blogga. Så istället för att stänga ner bloggen helt så gjorde jag den privat ifall jag skulle ångra mig. 
Nu är jag i alla fall back on track. Har märkt att jag någonstans vill dela med mig av vissa saker i mitt liv, och intagram känner jag inte att är rätt ställe för mig att ha som "dagbok", så därför är nog ändå blogg det bästa alternativet. 



lördag 15 juni 2019

Happy Pride!

Skulle jag kunna vara på två ställen samtidigt så skulle jag gå Pride paraden i Vasa idag. 


Jag förstår inte vad folk debatterar om egentligen. 
För mig är detta självklart, att stå upp för jämställdhet och allas lika värde. 

fredag 14 juni 2019

Random bilder från kamerarullen

Nya brillor för mig och lillebror 😎

En bild vi skickade på familjechatten när vi var i Norge. 
Pappa: Nåo har vi na grann flickor Vibeke
Mamma: Va söt ni e!



Theo utforskar verkligen alla rum och vrår som finns. 

Jag: "Vill ni va me på en bild?"

söndag 9 juni 2019

Ett kvitto på att "hard work, pays off"

Som ni vet så har jag haft problem med en magmuskeldelning efter förlossningen. När jag för två månader sedan var på bäckenbotten workshopen hade jag en tydlig delning (nästan 3 fingrars bredd) och delningen har orsakat både mag- och ryggont för min del. På workshopen fick vi lära oss hur man ska andas rätt och så fick vi ett träningsprogram för bäckenbotten som jag har tränat utefter. 
Jag har själv känt på mina magmuskler var och varannan dag och har själv tyckt att det har blivit bättre. Men det är ju svårt att vara självkritisk, så jag hörde av mig till Coach Jonna och i torsdags kom hon hem till oss på ett besök. 

Det känns så bra efter besöket. Min magmuskeldelning har jobbat ihop sig jätte bra! 
Jag har bara en liten delning kvar ovanför naveln och magen reagerade bra på alla övningar vi gjorde. Så nu är kroppen redo för att börja utmanas lite mer.
Ni anar inte hur skönt det var att höra det. Äntligen ett kvitto på allt jobb jag har lagt ner på denna rehabilitering!

Jag fick ett nytt träningsprogram på 6 veckor som hjälper min magmuskeldelning och styrkelyften att kunna "ta nästa steg".
I morgon kör jag igång med första passet, och jag är så taggad!!!


måndag 3 juni 2019

7 månader


Theo 7 månader

Theo har ålat i lite mer än en månad och nu går det minsann undan när han ålar sig runt i huset. Han är mycket målmedveten när han rör sig och är en liten expert på att hitta på saker som han egentligen inte får. Som t.ex Nellys matkopp och att smälla med kökslådor är typ det bästa han vet.
Han har börjat dra sig upp på saker som är i lagom höjd så att han kan hänga över det med knäna i marken. Typ sittern, den är rolig att klättra på. Något annat duger den inte till längre, för i den vägrar han att sitta, den är alldeles för tråkigt.
Har man honom i famnen så är han allt annat än stilla. Endera ska det hoppas eller så snurrar han runt i famnen som en liten mask. Är han på goshumör så tar han i ens ansikte och dränker en med våta pussar (det är kladdigt, men sååå gulligt!)
I ungefär en veckas tid har han stått på alla fyra och gungat fram och tillbaka för att börja förbereda sig på att börja krypa. Och i förrgår kom dagen när han kröp för första gången!! 



söndag 2 juni 2019

Passat på att få in lite egentid innan pappa i huset åker iväg en vecka

Jag är egentligen ingen som tycker att det är superkul att vara ute på länk. Ibland kan det vara skönt och i perioder har jag ibland sprungit mer. Men nu i flera dagar har jag haft en känsla i kroppen, en längtan att gå ut och springa. Så idag tog jag med mig min fyrbente vän och sprang ut på en liten länk. Vi gick nog mest, men där jag kunde ha hunden löst passade jag även på att försöka springa lite. Och det var så skönt, så befriande. 
Vet inte om det har att göra med att man varit gravid och nu känner att man kan göra en hel massa med kroppen igen. Det var i alla fall otroligt skönt och jag kände mig helt amazing efteråt!

En gammal bild



I morgon åker Conny iväg till England för att vara på skolning via jobbet i nästan en hel vecka. Alltså kommer jag och lillen att vara ensamma hemma 24/7. Jag trivs att vara hemma med lillen, men visst är det skönt när pappa kommer hem från jobbet och man kan dela på ansvaret.
Förhoppningsvis hinner vi inte få det så tråkigt om dagarna. Jag har påmint alla nära och kära och bokat in flera träffar med folk för att få tiden att gå. 


fredag 31 maj 2019

Torsdag

Lite från dagen:


Vi har bl.a varit utomhus i det fina (men ack så blåsiga) vädret. Vi har gungat, smakat på gräset och hälsat på grannhästarna. 



När Conny kom hem från jobbet smet jag iväg och mötte upp Tina för ett träningspass i byns gym. 
Bänkpress för min del. Och när jag ändå var på gymmet så passade jag på att köra assistansövningar i lite olika maskiner (här hemma blir det endast assistansövningar med skivstång eller hantlar).



fredag 24 maj 2019

Hälso- Tag

1. Hur mår du rent fysiskt, idag? Jag bänkade igår, och det var ett bra tag sen sist, så idag har jag enorm träningsvärk.. 



2. Hur mår du rent psykiskt, idag? Känner mig utvilad, faktiskt. Eller nej, utvilad har jag inte varit på över 6 månader. Men känner mig lite mer utvilad idag eftersom att jag skippade hockeyn igår och gick och sova istället. Theo vaknade i vanlig ordning strax innan kl. 6, men somnade sen om till klockan 8. Alltså lyx!

3. Vad är hälsa, enligt dig? När man hittat en bra balans i livet och ser på saker och ting med sunda ögon. Både vad gäller kost, träning och allmäntillståndet. Med kost menar jag alltså att man vet hur man äter hälsosamt, men att man även kan unna sig utan att få dåligt samvete. Med träning menar jag att man tränar för att man tycker det är roligt och vill träna för att må så bra som möjligt, inte för att uppnå ett ideal och får ångest om man missar ett träningspass. Och med allmäntillståndet att man helt enkelt mår bra och känner sig tillfreds med sitt liv. 



4. Vad borde du göra mer/mindre av för att maximera din hälsa? Min största last är att jag äter väldigt mycket skräpmat. Skräpmat är gott men den senaste tiden har det blivit lite väl mycket skräpmat. Sen borde jag unna mig mer massage.

5. Vilken är din värsta sjukdom/olycka som du har varit med om i livet? När jag skickades med ambulans för att folk trodde att jag hade fått en stroke. (Så var ju som tur inte fallet, men visst blev man lite skärrad själv där)

6. Skulle du kunna tänka dig att jobba inom vården? Jag är ju närvårdare, så ja. 

7. Har du någonsin åkt i en ambulans? Ja

8. Är du en morgon eller kvällsmänniska? Morgonmänniska

9. Springa, lyfta vikter eller yoga? Lyfta vikter

10. Prata känslor/problem med dina föräldrar, vänner eller psykologen? Beror helt på vad problemet gäller. Men vänner får det bli.




tisdag 21 maj 2019

Helgen som gått

Lördag morgon packade vi bilden med allt från tävlingsutrustning till barnvagn. Conny skulle tävla i klassisk bänkpress i Kokkola och Theo skulle få vara hos sin mormor och morfar så länge. 
En spännande dag. Både tävlingen i sig, men också att ha Theo på "sköjto" så länge. Han brukar vara på sköjto lite nu som då, men aldrig så länge som i nästan 6 timmar. 


Klubben ställde upp med 6 duktiga lyftare och Conny fick nytt personligt tävlingsrekord.
Efteråt firade vi med mat på Pedrinas.



Theo njöt av att få vara med mommo, moffa och morbröderna och saknade oss inte över huvudtaget. 
Med jämna mellanrum bad jag om uppdateringar över hur det gick. Och jag kunde faktiskt njuta av att vara borta så pass länge när jag visste att han hade det bra och var i goda händer.


På Söndag vankades det brunch med brudarna. En brunch som höll på till över klockan 17, det förklarar väl kanske hur bra vi hade det?
På brunchen hade vi allt från våfflor, piroger, snittar, muffins, frukter, crossanter, smoothies, dadelbollar och bacondadlar. 


fredag 17 maj 2019

En av orsakerna till att jag älskar styrkelyft

Det finns ju väldigt många sporter som går ut på att man måste se ut på ett visst sätt. Utséende sporter som bikinifitness, body fitness, body building osv.. Inget ont att säga om det från min sida, men det är ju ett faktum att det skapar kroppsideal och kroppshets hos många. 
Det är många (i huvudsak de som inte håller på med sporten själva) som kanske inte förstår att detta i många fall kräver extrema åtgärder som exempelvis hunger (för att bara nämna något). Och att formen som uppnås faktiskt inte är en form som går att "hålla", utan det är en form som man eftersträvar just till tävlingar. 

Alla sporter har ju sin charm, och i mitt hjärta hittar man ju styrkelyften. Inte bara för att jag älskar stämningen och gemenskapen man hittar i sporten, utan också för att precis vem som helst kan hålla på med styrkelyft. 

Man behöver inte vara byggd eller se ut på ett visst sätt, utan styrkelyft är verkligen för alla. 
Är man liten till växten så finns det lätta viktklasser och är man stor till växten så finns det större viktklasser. Man får se ut precis hur som helst och det är inte en jävel som bryr sig. Och det är också en av orsakerna till varför jag älskar styrkelyft!




måndag 13 maj 2019

OSLO

I torsdags var det tidig väckning för att hoppa i bilen och åka iväg mot Vasa flygfält. Vi skulle mellanlanda i Helsingfors för att sen ta nästa flyg till Oslo. 
Flygresorna gick bra. Eller från Vasa-Helsingfors gick det hur bra som helst. Men sen Helsingfors-Oslo gick väl sådär... Allt var så nytt och spännande, så Theo hade verkligen inte tid att sova. Så flygresan mellan Helsingfors-Oslo slog övertröttheten till och han somnade sen gråtandes i min famn. (När vi sen åkte hem så gick det hur bra som helst och Theo sov gott båda flygresorna.)

Framme i Oslo mötte Matilda upp oss och vi gick till lägenheten för att lämna av väskorna och vi passade på att vila en stund.



Matilda och Staffan bor väldigt nära slottsparken, så här hann vi gå många gånger. 



Oturligt nog drog Theo på sig världens förkylning och fick sen även feber. Det blev mycket vila och mys tillsammans med moster och som tur så kvicknade han snabbt till från febern.



Vädret var inte det bästa. Det regnade från och till i princip alla dagar. 



Vi hann med flera mysiga promenader till bl.a Vigelandsparken och Aker brygge.



På lördagen hade dom Holmenkollen stafetten med över 50 000 deltagare. Så vi gick iväg mot Bislett stadion där start/mål var. Strategiskt ställde vi oss vid sista växlingen för att eventuellt se skymten av Petter Northug som vi visste hade ankarsträckan för Mosvik IL. Haha, så starstruckt vi var 😂
I Oslo bor ju många landslagsåkare, så det är ju inte så ovanligt att man får syn på dem. Vilket även vi fick ta del av när vi helt random tidigare också hade mött på Östberg, Falla och Eide när vi var ute och gick. 




Lördagseftermiddag fick jag och Conny egentid. Vi käkade våfflor och gick runt lite inne i staden medan Theo fick egentid med moster och Staffan. 



Trots regn och sjukdom så har vi haft en jätte mysig långhelg i Oslo. Det enda jag skulle ha önskat är att vi skulle ha haft flera dagar där. Men vi vet ju tills nästa gång att boka in fler. 


Det värmer mitt hjärta att se hur mycket Theo tycker om sin moster och vise versa.  


Tack Matilda och Staffan för denna gång! ❤

Min första morsdag




Att få vara mamma är nog det bästa som har hänt mig. Samtidigt är det fortfarande ganska ovant, men ändå liksom så självklart att se sig själv som mamma. 
Det var faktiskt Tina som påminde mig för någon dag sen att jag har min första morsdag på söndag. Jag var medveten om att det var morsdag, men att även jag skulle firas den dagen hade liksom inte slagit mig. 

Mycket firande blev det inte för vår del. Vi var på resande fot hem från Norge. (Som det för övrigt kommer dyka upp bilder från under dagen.) 

onsdag 8 maj 2019

Mot Norge

I morgon åker vi iväg på Theos första resa.
Som de flesta kanske vet så bor min syster och hennes sambo i Oslo. Och än så länge har vi inte kunnat vara och besöka dem, men nu är det äntligen dags. Först var tanken att åka dit över 17 Mai, men när Matilda jobbar hela den helgen så bestämde vi oss för att åka en vecka tidigare istället. Vi åker ju trots allt dit för att umgås med dem. 
Kanske det får bli under 17 Mai nästa år? Då har jag ju trots allt två av mina syskon i Norge, eftersom att min bror även han flyttar dit i Augusti för att studera till stuntman. 

Så förutom att vi har halvårskontrollen hos rådgivningen idag så ska vi packa inför resan. Själv behöver man inte så mycket grejer med sig när vi endast är borta från torsdag till söndag, utan det är nog Theo som kommer att ta upp det mesta av bagageutrymmet. Som tur så får vi låna en vagn när vi är där, så vagn slipper vi i alla fall att ta med, vilket ju är tacksamt. 



torsdag 2 maj 2019

6 månader

Heelt sjukt att vår lilla kille blir 6 månader i morgon!!

Har jag tyckt att det gått undan tidigare så är det ingenting mot hur det är nu. Man kan nästan se hur utvecklingen går framåt för var dag som går. Superkul, men som jag även nämnt tidigare är det nästan lite skrämmande hur snabbt tiden går. Men för varje utvecklingsperiod Theo befinner sig i så tycker jag att det är den bästa och roligaste hittills.




Theo har börjat åla
Mitt i allt en dag så tog han sitt första "ål- tag" och nu går det minsann undan! På skötbordet är man tvungen att alltid ha en hand på honom, annars får man vara rädd att han faller i golvet. I vår säng är han ena sekunden i ena änden och i nästa sekund befinner han sig i andra änden av sängen.

Han älskar mat
Alltså riktig mat. Favoriten är potatis och morot. (Däremot så gillar han inte frukt.)
Helst skulle han äta mat vid varje mål, men i nuläget så får han mat 2 gånger/dag + eventuellt lite välling till natten. I och med detta så har han börjat dissa mitt bröst allt oftare och väntar istället på att jag ska erbjuda honom riktig mat istället, till slut tar han bröstet när han inser att det inte kommer något annat..

Han "flaskvägrar" fortfarade
Och kommer väl nog alltid göra det...
Hur vi har löst att han får välling till natten?? Vi har klippt av änden på nappen av flaskan så att vi "häller" det i munnen istället. Det går han med på. Nästa grej är att vi ska försöka introducera pipmuggen, så att han kan dricka ur den istället och förhoppningsvis så skulle det klotta mindre.

Han sover helst i vagnen
Tidigare kunde han somna var som helst. Famnen, vaggan, sängen eller soffan... Ingen skillnad. Nu däremot vill han helst sova ute i vagnen.



måndag 29 april 2019

Ett till barn?

En sak vi diskuterar med jämna mellanrum jag och Conny. Men även ibland får jag frågan av andra, vill vi ha ett till barn? Eller rättare sagt, när vill vi ha ett till barn?

Såhär är det. Jag vill ha ett till barn. Såhär i nuläget känns det som att två barn skulle vara lagom och helst så skulle jag vilja att det inte var så jätte stor åldersskillnad. Typ sådär 2-3 år skulle jag tycka att vore lagom mellan dem.
Samtidigt vill jag njuta till fullo av Theos uppväxt och endast fokusera på honom. Jag är inte redo för ett till barn ännu. Men den största orsaken till att jag i nuläget inte känner mig redo för ett till barn är att : En till graviditet skrämmer mig. Med Theo njöt jag varje minut när jag var gravid (förutom den sista månaden när jag började utveckla havandeskapsförgiftningen, den var jobbig). 

När jag väntade Theo hade jag ingen förlossningsskräck. Skulle jag bli gravid idag skulle jag ha en enorm förlossningsskräck. Jag har väldigt stora trauman från Theos förlossning. I början kunde jag knappt prata om den utan att börja gråta. Jag har dock alltid varit väldigt öppen med att den har varit väldigt traumatisk för mig. Skulle jag inte ha varit det tror jag faktiskt att risken för att hamna i en förlossningsdepression skulle ha varit stor. 


Men att sätta fingret på vad exakt som gör att jag idag har förlossningsskräck kan jag inte svara på. 
Att det tog nästan en vecka innan han kom från att jag blev igånglagd?
Att mina värkar inte togs på allvar eftersom att jag inte öppnades?
Att jag hade svårt att hantera smärtan?
Att det tog 1,5 timme att få epiduralen och 9 försök till att sätta dit den?
Att jag ett tag trodde att vi skulle förlora honom eftersom att hjärtljuden sjönk så drastiskt?
Att det blev akut kejsarsnitt?
Att jag endast orkade ha honom hos mig i 20 minuter efter att han föddes innan jag däckade av matthet på operationsbordet?
Att jag låg 3 timmar på uppvaket innan jag fick träffa honom igen?
Att jag var så otroligt sjuk efter kejsarsnittet och inte kunde ta hand om honom de första dygnen?

Ja jag vet inte vad det är som är orsaken. Kanske en blandning av allt?
Men som svar på frågan. Ja, jag vill ha ett till barn, i framtiden någon gång. När det är, är väldigt svårt att svar på. Men inte nu på ett bra tag i alla fall. 

Vår älskade älskade Theo, som vi älskar dig ❤

Foto: Rebecka Hägert