tisdag 25 oktober 2016

Lucky

Jag är egentligen ingen kattmänniska. Visst är dom väl helt söta och så, men det är ju inget speciellt med dem.. Egentligen är det bara två katter som jag tycker om och det är våra katter i Munsala. 

Men denna lilla tjej stal mitt hjärta från första sekund. 
Hon hittades på vägkanten en bit ifrån mammas och pappas. Döende.. Hon höll både på att frysa ihjäl och svälta ihjäl. Bara någon vecka gammal var hon..
Det syns inte på bilden, men hennes ryggrad kändes så väl under hennes päls. Hon var så mager.. Hon var så svag så att vi var tvungna att mata henne med en liten spruta. 
Hon älskade att vara nära oss. Så vi turades om att hålla i henne och hon kröp alltid upp på axeln för att kunna vara så nära som möjligt. Bäst trivdest hon om man hade huvtröja på sig så att hon kunde krypa ner i den. 
Vi bestämde oss redan från början att hennes namn skulle bli Lucky. Hon hade tur som blev hittad.
Hon blev starkare för varje dag som gick. Hon började gå och äta själv. Vi var så säkra på att vi hade fått en liten överlevare hos oss. 
Men när mamma en dag kom hem från jobbet (vi hade haft henne i en vecka ungefär) så låg hon död på golvet...

Vilken sorg vi haft hemma över denna lilla kisse. På bara en vecka stal hon allas våra hjärtan.
Elsa (Nellys syster) tog det hårt, hon hade verkligen tagit på sig mamma-rollen över Lucky. 
Jag hade t.o.m börjar övertala Conny med att hon skulle flytta med oss till Nykarleby. (Han är allergisk mot katter, och tycker inte alls om katter. Men en testperiod tänkte jag att vi skulle ha haft med henne. Mitt i allt så skulle han ju inte ha reagerat mot just henne.) Men så blev ju inte fallet nu då. 

Hon fick i alla fall ett värdigt och bra sista avslut på hennes korta liv. 


Inga kommentarer: