måndag 2 maj 2016

Den hårfina gränsen

Jag gillar att ha många bollar i luften på en och samma gång. Jag mår bra av att ha mycket att göra. Men var går gränsen? När vet man att det blir för mycket?
Det fick jag smaka på lite i Onsdags (då när jag skrev om att jag hade haft en piss dag). 

Jag och Conny började vår morgon med frukost. Allt kändes riktigt bra och jag hade vaknat på ett strålande humör. Jag skulle iväg till ett kvällsskifte på jobbet och visste att vi hade mycket att göra innan dess. Så för att vi skulle ha lite aningar om vad som väntade gjorde vi en "to do list". 
Från att ha varit sprudlande glad började jag hysteriskt att gråta. Jag grät och grät och visste inte hur jag skulle sluta. Timmarna gick och jag var fortfarande ett vrak. Mitt huvud brann och min panna var kokhet. Men någon feber hade jag inte. Väldigt svårt att förklara hur det kändes i huvudet, men det var en mycket obehaglig känsla...
Jag visste inte hur jag skulle komma mig iväg till jobbet och faktiskt klara av att jobba. Två timmar innan jag skulle befinna mig på jobbet var jag tvungen att ringa dit och säga att jag inte kunde komma. Jag samlade mig, men när hon svarade i andra änden och jag skulle berätta varför jag inte kunde komma brast jag ut i gråt igen. Så jäkla patetiskt Sara...
Jag kunde inte förklara vad det var för fel på mig. Men någon stark migrän måste det kanske vara, det blev jag i alla fall sjukskriven för. Jag skulle vara hemma och vila upp mig under dagen. 
Conny låg och höll om mig och tröstade mig en stor del av dagen. Fyra tiden kom mamma och Matilda hit. Då hade jag inte lämnat sängen på hela dagen och någon mat hade jag inte fått i mig. 
Småningom kom jag mig upp ur sängen. Mamma hade ringt hvc, men de hade inga fler tiden för den dagen. Conny hämtade grillmat från Cindy´s och vi satt och åt i soffan. Mamma och Matilda hade åkt iväg en sväng, och när de kom tillbaka hade de med sig massa blommor och annat fint för att piffa upp lite i våran lägenhet. Åååh vilka änglar! 
Jag fick lite mera energi efter att jag hade fått i mig lite mat, så vi pysslade på lite i lägenheten. Satte upp någon hylla osv.. Något som jag inte alls hade haft någon ork till innan. 

Dagen efter detta ringde mamma till mig och sa att jag skulle iväg till hvc. Hon ville inte se sin lilla flicka på detta viset, så hon hade ringt och skaffat mig en tid. Jag åkte iväg till sjukhuset. Där blev jag sjukskriven för Akut stressreaktion

Dagarna innan detta hände när jag hade vaknat på morgnarna hade det känts som att jag hade haft krapula. Jag mådde inte alls bra, men jag tänkte att det måste komma från min spända nacke. 
Jag hade också tagit powernaps mitt på dagen i flera dagars tid. Något som är väldigt ovanligt för mig, jag hatar nämligen powernaps. Men det måste nog ha berott på det ruskiga vädret som gjorde att jag blev så trött.
Nu vet jag ju att detta var kroppens signaler till mig om att det är dags att börja ta det lugnt. Jag hade inte lyssnat på dem och nu gick det såhär.. 
Jag mår nog bra just nu, men klarar för tillfället inte av stress eller några måsten. 

Så alla ni där ute. Vi lever bara en gång, så ta hand om er själva! <3


Så varför skriver jag detta?
Varför inte? Det är inte precis så att det är "hysh hysh" och behöver tystas ner. Varför skulle jag ens försöka göra det?

Inga kommentarer: