torsdag 2 oktober 2014



Inte trodde jag att jag skulle bli kär igen. 
Jag ville absolut inte bli kär!  Det var något som jag försökte undvika till allra högsta grad. 
Ändå kunde jag inte hålla mig ifrån honom. Han gjorde mig så glad. Vi hade så roligt tillsammans och från första stund kunde vi prata om precis allt. Ärlighet, det var vår grej.
Jag föll för honom, även fast jag själv förnekade det till en början. Alla såg det, utom jag.
Dagen då jag insåg att det är den här killen jag vill vara med åkte jag iväg till Norge. Det var när jag skulle hoppa in i bilen och åka iväg och vara borta hela sommaren. Tårarna rann. Jag ville inte vara utan honom. Jag ville ha honom vid min sida. Jag visste inte om jag skulle begå ett stort misstag med att åka iväg... Vi ser hur det blir när jag kommer tillbaka..

Nästan varje dag under sommaren skypade vi. Han var den första jag ville berätta saker och ting för som hänt under dagen. Vi pratade om att han skulle komma och besöka mig. Men det var fortfarande öppet, vad som helst kan hända under sommaren..
Så vaknar jag en natt av att någon knackar på mitt sovrumsfönster. Jag trodde att det var mina vänner som jävlades med mig så jag försökte somna om utan att bry mig desto mer om det.
Men knackningarna vägrade att sluta så jag fick kolla vad det egentligen var frågan om. Inte skulle jag ju få besök än.. 
När jag drog bort gardinerna från fönstret så står han där. Han hade kommit dit körandes med min mamma och min bror. Vilken lycka!
De sista dagarna i Norge var underbara. Han fick se och uppleva mitt paradis där med mig.


Jag har sagt många gånger åt honom att han kom in i mitt liv alldeles vid fel tidpunkt. 
Jag skulle inte alls ha något förhållande förrän på länge. Jag skulle jobba i Norge och snart ska jag också iväg till Spanien. 
Men det är väl när man som minst anar det som man hittar kärleken? 



Inga kommentarer: